Publicerad 2008-10-31 15:01:39 i Allmänt,
Känns lite deppigt på jobbet just nu. En kollega ska vara tjänstledig ett halvår och jobbade sista dagen idag. Hon ska prova att jobba på annat håll och det är tänkt att hon ska komma tillbaka i maj, men man vet ju aldrig. Dessutom så slutar det en till vid årsskiftet. Och just dessa två är de som jag trivs bäst med, samarbetet fungerar alltid bra och det är kul att jobba med dem. Så det känns jättetrist att de inte kommer vara här längre/på ett tag. Så vi får se vad jag hittar på framöver. Visst trivs jag fortfarande jättebra, men det är två bra personligheter som försvinner som jag kommer sakna väldigt mycket. Det känns inte längre som om jag är bergsäker på att jag måste vara kvar här, dyker det upp något passande kommer jag nog i alla fall att söka, sen får vi se vad som händer.
Publicerad 2008-10-24 15:53:42 i Allmänt,
Vissa människor är verkligen experter på konsten att bli väl bemötta. Är man dessutom Göteborgare så får man mycket gratis genom att bara vara glad i pratet =) Har precis pratat med en man som gav fredagen ett glatt slut. Han började med att ge ovasioner över att jag hade ett så vackert namn. Sen bubblade han på och jag förstod inte alls vad det handlade om.
(Det är också förresten ganska intressant. Vi var på en föreläsning en gång där det berättades om att det fannas olika typer av människor. Dels de som först berättade om alla kringhändelser innan de kom till själva kärnfrågan, och dels de som dök direkt på kärnfrågan utan att egentligen förklara någonting. Han var definitivt den sista typen.)
Men jag fick honom i alla fall att berätta bakgrunden, och det var ju tur eftersom jag annars inte hade förstått ett dugg. Hur som helst så visste han nog sina tricks. Han ville att jag skulle ringa en kollega i en annan kommun så han kunde få lite backup i sitt ärende hos dem. Och jag svarade såklart ja eftersom man alltid tycker det är roligt att hjälpa folk när de blir glada av det. Han var på väg att säga att hon och jag lät lika gulliga båda två, men han vred iväg det. Han kanske kom på att man inte säger till någon på en myndighet att hon är gullig ;) Men det var ju ändå tydligt vad han var på väg att säga... Sen "kvittrade" han vidare om att han ville be om tjänst en underbara fredag som denna. Och önskade mig en enastående helg.
Det jag vill säga; kort sagt; om man vill få mycket hjälp och bli trevligt bemött ska man vara muntergök och trevligheten själv. I och för sig så är jag alltid trevlig, men man triggas ju liksom själv upp till den andra personens nivå om den är supertrevlig. Så tack vare den mannen kommer jag gå från jobbet med ett leende på läpparna denna underbara fredag =)
Publicerad 2008-10-23 18:53:53 i Allmänt,
En av nackdelarna med att ha shoppinggatan som hemväg från jobbet är att det ofta står såna där "hoppa-på-människor" där, ni vet såna som vill ha något av en. För ett tag sen var det Greenpeace som stod där, jag trodde att killen siktade in sig på några andra så jag tänkte att jag kunde gå obemärkt förbi. Men såklart så hoppade han på mig, och jag försökte snällt säga "nej tack det är bra", innan han hann säga något. Men så stack han upp en bild på två söta djur framför ögonen på mig och undrade vad jag tyckte om dem. Och då stannade jag såklart, men jag fick inte svara honom något för han började prata non-stop. Då blir jag bara irriterad, om jag nu stannade kan jag väl få en syl i vädret? Dessutom pratade han inte så mycket om dem som organisation utan mest om hur jag skulle bli medlem och vad det kostade och omkostnader om jag skulle bli det på nätet. Och eftersom jag gärna vill ha koll på vad jag stöder så sa jag att jag ville kolla upp dem först. Och det gick han med på, för de skulle komma tillbaka om en månad igen. Men de är så desperata de som står längs med gatan så man blir ju avig bara av den anledningen. Dessutom hade han en hemsk andedräkt ;)
Och idag var det dags för ett nytt "på-hopp", fast den här gången av en mobilnisse. Honom såg jag inte i förväg, så då hann jag inte ens förbereda flykt ;) Han var smart och inledde med "ursäkta får jag fråga dig en snabb sak". Och jag hjälper ju gärna folk så jag stannade ju upp. Sen sa han att de höll på och gav bort mobiltelefoner och sa att jag kanske kunde få en. Då såg jag hans jacka och förstod ju vad det var. Men jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag iofs kanske kunde få mobilen, men det var ju såklart massa abonnemang och skit de skulle pracka på mig.. Så jag sa att jag redan hade en mobil. Och då började han ju med kärnfrågan, vilka jag ringde med... Kan man inte luras med mobil får man försöka med något annat eller ;) När jag sen svarade vad jag använde försökte han ju klanka ned lite på dem, men det gick inte jättebra eftersom det ändå är rätt fördelaktigt med kontantkort. Så undrade han hur mycket jag laddade på det i månaden, svarade att jag inte ens laddade varje månad eftersom jag knappt använde den, skickar bara lite SMS. Så han hade inte mycket mer att säga, tackade för att jag stannade och sen fick jag gå, så det gick ju smidigt =) Ibland undrar man om de är bättre på att övertala folk som inte vill prata med dem än att övertala folk som stannar och lyssnar på halvtomma argument....
Publicerad 2008-10-22 18:35:04 i Allmänt,
Jag är fortfarande superdupernöjd med frillan! Minst tio personer har sagt att jag är snygg i håret. Till och med så kom en in till mig enbart för att säga det dessutom. Då känner man sig verkligen fin =) Och det bästa med det hela är att det är väldigt lätt att fixa till det på morgonen, jag behövde inte ens föna håret i morse, jippi! Och det är ju perfekt i hösstormarna nu också att ha en frisyr som inte ska se välkammad ut!
Har lite träningsverk vid skulderbladen idag efter gårdagens boxande. Dessutom körde jag nyss lite till boxning på säcken, så nu har jag ändå ondare ;) Fast det gör ändå inte ont så det gör ont liksom...
Publicerad 2008-10-21 21:17:43 i Allmänt,
Jag var inte riktig redo när hösten kom, jag hade hoppats på mer sol och värme. Så blev det ju dock inte, så jag antar att det bara är att acceptera att man nu får frysa massa månader. Dock finns det ju bra saker med hösten också, nummer ett är såklart tända ljus =) Igår när jag var ute i tjänsten stannade jag till på en badplats och tog några bilder med mobilen, när jag stod där och tittade över vattnet kom jag på två bra saker till; luften och färgerna!
Hade en sån himla bra helg i helgen. I lördags var vi hos syrran med familj, så himla gott för själen att träffa dem! Vi var en tur till lekparken, fikade lite, kelade med söta katten, lekte/busade med barnen och så fick vi sån himla god mat. Höjdpunkten på det hela var nog när I bad mig läsa en saga och hon kröp upp bredvid mig och A la sig i min famn. Innan sagan var slut så hade A somnat hos mig, och när sagan VAR slut somnade I i mitt knä, så mysigt! Deras pappa fick sedan bära in dem i sängarna så att vi kunde åka hemåt. Men i ärlighetens namn hade jag gott och väl kunnat sitta där hela natten med dem =)
Och idag var jag och klippte mig. Var så himla trött på min rishög så ville göra något som verkligen skulle ge håret ett lyft. Och för en gångs skull blev jag nöjd med den frillan jag hade när jag gick därifrån, annars brukar det alltid ta någon dag innan man får till det som man själv vill ;) Men jag klippte det lite på längden, sen klippte jag upp det en del för att få lite volym. Och när hon sen torkade det så tog hon fram massa lockar, så nu ser håret permanentat ut =) Kan ha det både rakt och lockigt, det är ju perffa! Och förhoppningsvis hinner det självtorka på mornarna också!
Älsklingen och jag spelade lite Nintendo Wii nu ikväll, vi körde träningsprogram på en massa sporter. Det finns en gren där man ska slå mot sandsäckar, det är riktigt jobbigt och man kan ta ut sjukt mycket aggresioner på det! Najs!
Publicerad 2008-10-16 12:19:14 i Allmänt,
I måndags hade vi after-work på Bodaborg, det var hur kul som helst! Vi lyckades klara 5 banor och det var ungefär vad de andra gjorde också. Det var lite olika svårighetsgrad på dem, fast det var inte alltid så att det enklaste rummet var lättast.. Vi gjorde nog en liten miss då vi höll på med ett rum alldeles för länge, vi borde ha gett upp det lite tidigare. Men man ger sig liksom 17 på att man ska klara det...
För er som inte känner till det så är BodaBorg lite som fångarna på fortet ungefär. Man ska sammarbeta i ett lag för att lösa olika knep i olika rum. Klarar man ett rum får man gå till nästa i samma bana. Det är ungefär 3-5 rum per bana. Och det som är lite irriterande är att om klarar rum 1 och 2 men missar i 3an så får man göra om alla igen. Kan bli lite frustrerande då man gör om samma rum för 5e gången eller något ;) Men samtidigt grymt skönt då man klarar alla =)
Publicerad 2008-10-09 15:15:29 i Allmänt,
Idag var tvillingarna på besök här på jobbet, så söta så söta. Och så små och gosigosiga! Och av det vi sett väldigt snälla. De gnällde lite, men det slutade lika fort. Tycker det borde vara obligatoriskt att bäbisar kommer på besök en gång i veckan ;)
Publicerad 2008-10-06 22:05:04 i Allmänt,
Får jag presentera min nya kompis Sony Ericsson W350;
Det blev en musikmobil i lördags på Media Markt, gillar den skarpt =) Har gjort den fulländad och lagt in två Jason Mraz låtar ;)
Publicerad 2008-10-03 12:38:15 i Allmänt,
Min käre sambo har varit lite tjock i halsen några dagar, och det betyder att han snarkar. Jag har ganska svårt att somna i vanliga fall, men när någon snarkar så är det omöjligt. Jag försökte peta och putta men det hjälpte inte, så natten till måndag och tisdag gick jag ut och la mig i soffan vid ett på natten istället. Det tyckte jag var himla snällt av mig! Natten till onsdagen så snarkade han lite mindre, och det räckte med att jag puttade till honom rätt hårt för att han skulle vända sig och vara tyst. Så då låg jag kvar i sängen hela natten. Sen igår kväll så sa R att han kanske borde ha hämtat en extrasäng så vi båda skulle få sova gott, jag svarade att natten till onsdagen hade det gått ganska bra för då räckte det med att jag puttade till honom för att han skulle vända sig och bli tyst. R svarade då lite anklagande att "ja jag märkte det, jag vaknade ganska många gånger". Efter att jag lite ironiskt bett om ursäkt för att jag väckt honom för att jag inte hade kunnat somna överhuvudtaget för att han störde mig så insåg han att det var mig det var mest synd om ;)
Jag sover nog i allmänhet alldeles för lite om nätterna, för det är nästan omöjligt att komma upp. I morse lyssnade jag på klockradion en halvtimme innan jag kom på att jag ju var tvungen att gå upp, och då var klockan redan sju. Dessutom är det ju som skönast att sova mellan 6 och 7... Varför måste man gå upp då liksom... Men i natt ska jag sova gott, men inte för länge. För i morgon ska vi till Linköping. Ska äntligen träffa familjen W igen. Det har gått jättelänge sen jag träffade F sist, ser på korten att han växt. Ska bli mysigt att krama honom i morgon igen.
Publicerad 2008-10-02 20:49:14 i Allmänt,
Ibland händer det att man får en inblick i en annan människas bittra verklighet. Mitt favoritprogram på TV är Sjukhuset. Jag tycker det är så otroligt intressant att följa allt som händer. Det händer ofta att man grips av olika människors öden, och delar deras känslor. Men just nu följer de en människa vars öde verkligen griper tag i mina känslor och vrider runt varenda tanke. De följer en kvinna som har levt med anorexia i 19 år, hon väger just nu 26 kilo och är intagen för tvångsvård för att hon håller på att svälta ihjäl. När de pratar med henne hör man att hon vill leva, men samtidigt vet hon inte hur det ska gå till för hon är livrädd att gå upp minsta lilla gram över 26 kilo. I ena stunden säger hon att hon har en anorexiahäxa inom sig som inte vill försvinna, och i nästa stund börjar hon nästan att gråta när hon får höra att hon kommer få dropp.
Doktorn hon har är verkligen en toppendoktor (så som alla doktorer borde vara). Han förklarar att det kommer inte att vara hennes fel att hon kommer gå upp i vikt, att det är hans fel och att hon inte har någon del i det. Hon kan uttrycka sin tacksamhet, samtidigt som man kan se i hennes ögon hur svårt hon tycker det är att hon kommer öka i vikt. Idag blev hon ombedd att dricka en liten skvätt med näring, men det ville hon inte alls. Hon var livrädd för kalorierna. Det gör så ont att se henne. Av hennes kropp finns nästan inget kvar, men när hon ler ser man att det finns en människa där. En männska som är instängd och vill ut, en människa som inte kan besegra sina spöken. Vissa människors öden griper tag i en. Jag hoppas så innerligt att hon kommer bli frisk, att hon får ett värdigt liv. Men jag ser hur otroligt svårt det kommer bli. Hoppas hon klarar av resan, i mina tankar stöttar jag henne. Hon har inte en aning om att jag finns, men jag kan ändå inte låta bli att bli engagerad och gripen.
Man har sina egna små problem och tankar, när man ser dem i helheten förstår man ännu mer hur lyckligt lottad man egentligen är. Så kanske att det bästa jag kan göra för henne är att uttrycka min egen tacksamhet för det jag har. Och aldrig glömma bort människorna runt mig. Inte för att jag någonsin kommer glömma det, men ändå.
Så dagens tack riktas till familj, vänner och alla barnen i mitt liv. Tack för att ni finns och berikar mitt liv!
