Josefin

Jag är väldigt fascinerad av ett program på trean som heter Grannfejden. Inte för att de lyckas lösa fejderna, men över allt man kan bråka om. En stor del av anledning till varför jag tycker det är så intressant är också för att vi i våran yrkesroll råkar ut för liknande fejder och ofta ska försöka "lösa" det på något vettigt sett. För er som inte sett programmet kan jag berätta att de åker runt till olika ställen i Sverige och försöker lösa långvariga tvister eller bråk mellan grannar med hjälp av professionella medlare.

Det är skönt att kunna titta på när andra försöker lösa saker, medan man själv kan sitta och kolla och peka ut folk som störda eller dumma i huvudet. När vi blir inblandade får man ju aldrig göra en sån bedömning, allt ska tas på allvar hur befängt det än kan vara. Det är inte klokt vad folk kan gå på varandra. Det är inte ovanligt att folk hämnas för något genom att anmäla dem till oss. Så det är inte helt svårt att känna igen verkligheten i programmet.

Men i det programmet som det var sist så handlade det mer om personagg än bråk om tomtgränser och sånt. Och det programmet gjorde mig verkligen arg. En familj hade flyttat till en liten ort i Dalarna, en sån riktigt idyll, och den här familjen "passade inte in". De två tonårspojkarna hade piercingar och såg "bråkiga" ut. Så de fick såklart skit för allt som hände i byn, vad de var skyldiga för vet jag inte, men det var attityden folk hade. Den ena killen hade tex. blivit misshandlad av en bybor, han som gjort det blev sedan fälld med böter. Då samlar alla idioter ihop pengar så böterna ska kunna betalas, och det gör det genom att sätta upp en lapp på affären "Hjälp oss att samla in pengar så XX kan betala sina böter. XX gjorde bara det alla andra önskar att de gjort mycket tidigare". Och det var många som samlade in, hur är man funtad då egentligen? Allt hade lett till att grabbarna bara satt hemma och inte vågade titta på folk ens. De blir ju inte mindre struliga av en sån behandling?!

Hur som helst så kom medlarna in i bilden och skulle försöka lösa det hela. Den yngsta av grabbarna var med på mötet. Efter diverse diskussioner så kom förslaget att grabben skulle följa med på en tur med bärgningsbilen, för att de på så sätt skulle skapa någon slags relation, vilket skulle leda till att grabbarna antagligen inte skulle ge sig in på bärgningsgubbens gård mer. Och det lät ju som en bra idé, så när någon av medlarna frågade grabben om han skulle vilja göra det så log han osäkert och sa ja. Hans ögon sa däremot "ja, ja, ja det vill jag". Men några månader senare när medlarna skulle följa upp det hela så hade han inte fått följa med. Gubben skyllde på tid, men jag tror bara han var en idiot. Han hade ju verkligen fått chansen nu. Så istället kom de fram till att båda grabbarna skulle titta förbi honom i verkstaden när de fick lust. Och det blev ju båda jätteglada för, så jag hoppas verkligen, verkligen att det blev så.

Det säger verkligen så mycket om att man inte ska döma folk efter deras stil. Jag tror att de hamnade i någon ond cirkel. Det fanns ingen som trodde gott om dem eller att de var värda något, så då blev det helt enkelt lättast att leva efter det. Jag tror att det hade vart svårare för dem att förstöra för andra om de som de förstörde för var några som gav dem en chans och trodde på dem. Då hade de nog tänkt efter innan de gjorde någon besviken. Men nu hade alla bestämt sig, de hörde inte hemma där.... Det krävs inte så mycket från en själv att ge dem en chans, det kanske är just det som de behöver. Hoppas det ordnade sig för dem, för det gjorde så ont att se hur de blev behandlade och hur kuvade de hade blivit. Och varför skulle grabbarna som "förstörde" vara sämre än idioterna i byn som betedde sig så??

Ibland sker saker som får en att börja fundera över sannolikheter. För ett tag sen när vi var några på jobbet som hade varit iväg så var mina arbetskamrater vänliga och körde hem mig. När vi stannade utanför vårt hus så utbrast en kollega "men jag tror att jag har en kompis som har bott här". Dessutom trodde hon att det var exakt den lägenheten som vi bor i också..

Och igår kom hon in till mig och sa att det var verkligen så, hennes kompis hade bott där vi bor nu! Hur stor är sannolikheten för det liksom ;) Hennes kompis hade då undrat om vi hade kvar den oranga tapeten i hallen och vardagsrummet. För tydligen hade de fått välja tapet, och då var det inne med färg så de tog en orange. Fastighetsägaren hade sen ångrat sig att de fått välja ;) Men vi har ju bara den kvar i hallen, tur det! Jag tycker det är snyggt på några väggar som det är nu, men hela vardagsrummet i den färgen hade nog blivit för mycket! Men ett roligt sammmanträffande var det!

Igår var vi på Culturum och kollade på Weeping willows. Ett väldigt proffsigt band med en superbra sångare! Spelningen innehöll många lugna låtar, lite lagom tempo för en sittande konsert. Glad över att vi fick höra deras megahit "touch me". Jag har inte så stor koll på allt de gjort, men jag gillar musiken så det gjorde inte så mycket =)

Skönt att det snart är helg igen! I morse var det rätt trögt att komma upp. Jag har köpt nya lakan i satin som vi bäddade med igår, så gissa om det var skönt! Men i morgon blir det chans till sovmorgon igen!

Ikväll ska vi make-uppa bilen. Först ska den få en lyxtvätt, sen ska vi fixa några mindre lackskador och polera kofångaren. Och förhoppningsvis hinner vi städa den också. Snart så är allt super med den =)

Önskar er alla en trevlig helg!

Igår hände saker i en väldans fart. Satt och kollade igenom mailen och tips av bilar jag hade fått. Så föll ögonen på en söt liten bil, en Renault Twingo. Den skulle kosta 15000, men numera vet vi att man kan pruta på allt ;) Så R ringde för att höra om den fanns kvar och om vi kunde få komma och kolla på den. Och den fans kvar, den tillhörde ett dödsbo så säljarna gjorde väldigt klart att de ville bli av med den fort! Så vi bestämde tid för att kolla på den ett par timmar senare.

När vi kom dit så gick vi ett varv runt bilen och tittade, den såg fin ut, och lagom liten. Killen som visade oss den gav oss nycklarna och vi bestämde att vi skulle ta en provtur. Det var ett hål på ljuddämparen, det hade vi fått veta, så vi visste att det skulle låta lite. Vi hoppade in i bilen, killen som visade bilen gick undan. Vi funderade över om han inte tänkte följa med, men det ville han inte... Så vi fick åka iväg själva, efter att ha träffat honom några minuter, kändes lite konstigt ;) Men det är ju kul att folk litar på oss. Oljudet gjorde ont i öronen, men den var super att köra, trots att den är rätt liten så kändes den rymlig, och jätteskön att sitta i! Motorn var lite trög, men man kan ju inte begära alltför mycket.

Vi åkte tillbaka med bilen och sa att ljuddämparen behövde bytas nu, det var ganska överhängande. Vi diskuterade lite om hur vi skulle göra, vi kom mer eller mindre fram till att de skulle fixa det. Vi kikade lite till på bilen och såg en repa, men det var inget som syntes alltför mycket. I övrigt var den superfin. Vi gick in för att kolla på papprena på bilen. En annan spekulant var sugen och på gång under kvällen, så vi ville inte riktigt avvakta heller. Så vi diskuterade om priset kunde sänkas om vi själva bytte ljuddämparen, och han var ed på det direkt, de ville inte ha så mycket med bilen att göra tror jag. Så vi ringde systers man och hörde vad han trodde. Långt samtal med många tips, säljaren gick och trampade, han ville verkligen sälja den.

Vi hade fått tips om att kamremmen kunde behöva bytas snart, och tog upp det med säljaren. R föreslog rakt ut att vi kunde ta den för tolv. Säljaren skrattade till samtidigt som han drog en lättnadens suck och sa att han tänkte gå med på det för att få bli av med bilen och kunna åka hem. Han hade ingen lust att gå och vänta på nästa som skulle komma 3-4 timmar senare. Så vi bestämde att vi fick den för 12000, plus att tanken var full, så det blev ju 11500 då! Bilen är från -96 och har gått 10000, och den står nu hemma hos oss som våran! Det känns verklgien underbart! Dessutom visade det sig att vi har så vi kan ordna med våra gamla däck, super!

Men det är inte slut där, senare kom vi fram till att bilen har kamkedja och inte behöver bytas förrän efter 25000 mil!!! Vi har ju gjort världens kap! Och vi anser inte att vi lurat honom, det måste ju ändå ligga på honom att ta reda på saker om bilen, eller kolla upp, så vi är extremt nöjda! Ljuddämparen kommer kosta cirak 800, så det blir ju inte så dyrt!!!

Fasen vilken tur att vi inte köpa någon annan bil innan =) Nu har vi en blå fin bil!