Josefin

Vi kanske inte kan förändra hela världen, men vi kan i alla fall få vår egen trädgård att blomstra!

En bitter verklighet

Publicerad 2008-10-02 20:49:14 i Allmänt,

Ibland händer det att man får en inblick i en annan människas bittra verklighet. Mitt favoritprogram på TV är Sjukhuset. Jag tycker det är så otroligt intressant att följa allt som händer. Det händer ofta att man grips av olika människors öden, och delar deras känslor. Men just nu följer de en människa vars öde verkligen griper tag i mina känslor och vrider runt varenda tanke. De följer en kvinna som har levt med anorexia i 19 år, hon väger just nu 26 kilo och är intagen för tvångsvård för att hon håller på att svälta ihjäl. När de pratar med henne hör man att hon vill leva, men samtidigt vet hon inte hur det ska gå till för hon är livrädd att gå upp minsta lilla gram över 26 kilo. I ena stunden säger hon att hon har en anorexiahäxa inom sig som inte vill försvinna, och i nästa stund börjar hon nästan att gråta när hon får höra att hon kommer få dropp.

Doktorn hon har är verkligen en toppendoktor (så som alla doktorer borde vara). Han förklarar att det kommer inte att vara hennes fel att hon kommer gå upp i vikt, att det är hans fel och att hon inte har någon del i det. Hon kan uttrycka sin tacksamhet, samtidigt som man kan se i hennes ögon hur svårt hon tycker det är att hon kommer öka i vikt. Idag blev hon ombedd att dricka en liten skvätt med näring, men det ville hon inte alls. Hon var livrädd för kalorierna. Det gör så ont att se henne. Av hennes kropp finns nästan inget kvar, men när hon ler ser man att det finns en människa där. En männska som är instängd och vill ut, en människa som inte kan besegra sina spöken. Vissa människors öden griper tag i en. Jag hoppas så innerligt att hon kommer bli frisk, att hon får ett värdigt liv. Men jag ser hur otroligt svårt det kommer bli. Hoppas hon klarar av resan, i mina tankar stöttar jag henne. Hon har inte en aning om att jag finns, men jag kan ändå inte låta bli att bli engagerad och gripen.

Man har sina egna små problem och tankar, när man ser dem i helheten förstår man ännu mer hur lyckligt lottad man egentligen är. Så kanske att det bästa jag kan göra för henne är att uttrycka min egen tacksamhet för det jag har. Och aldrig glömma bort människorna runt mig. Inte för att jag någonsin kommer glömma det, men ändå.

Så dagens tack riktas till familj, vänner och alla barnen i mitt liv. Tack för att ni finns och berikar mitt liv!

Kommentarer

Postat av: mammis

Publicerad 2008-10-03 21:35:43

Tack själv mitt hjärts barn, du skriver så jag får tårar i ögonen. 1000 kramar

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela