Att ta en återställare..
.. är ibland ett måste efter en arbetsdag. Men jag finner den inte i flaskan, utan för mig är återställaren just idag Jason Mraz med låten I´m yours. Jag tycker fortfarande att den är helt sjukt galet bra!!
Det finns två sidor med mitt jobb, ena sidan då vi möter människor som kommer till oss för att de efterfrågar oss, och då är det strålande med all positiv respons och möten. Men så finns det den delen som är påfrestande mentalt. Vi är egentligen en liten del av hela kommunens verksamhet, men det händer allt som oftast att vi blir hela kommunen och därmed ska vi stå till svars för allt...! Idag var vi på ett sånt möte. Ett gäng människor som har ett jättebra syfte, men självklart med undertonen, varför ska vi om inte kommunen.... Egentligen vill vi åt samma håll ,men mitt i allt sitter en person som hänger upp sig på felaktigheter, och mitt emot denna en samling politiker som inte kan ge besked eftersom de måste lyfta frågan först. Personen som ser felaktigheter vill ha sina svar nu, men kan ändå inte släppa alla saker som han anser att kommunen gör fel, trots att vi som tjänstemän flertalet gånger förklarar hur det egentligen ligger till... Ett sånt möte spänner man sig omedvetet inför, under mötet är det så mycket man vill säga men som man inte kan säga eftersom det är mycket som ligger hos politiken, samtidigt som man vet att det viktigaste är att de får säga sitt, vi kan inte gräva ner oss i alla frågor, allt ligger trots allt inte på vårat bord. På samma gång sitter man där som människa och vill lösa det på det enkla sättet utan ramar, men så kompliceras allt av formaliteter och ansvarsfördelning. Balansgången skapar kaos i huvudet.....
När man avslutar dagen med ett sånt möte och kommer hem så släpper spänningarna och jag känner mig helt tom i huvudet. Sedan får jag lätt flipp över att behöva diska lite kastruller, trots att det är ett litet problem.... Sedan går jag till soffan och lägger mig där med en huvudvärk och trötthet som jag aldrig tror att jag kommer besegra. Det är då jag inser att det finns bot mot allt. Tvingar mig upp från soffan, sätter på min absoluta favoritlåt, spelar den tre gånger i streck på väldigt hög volym och sjunger med så alla grannar som är hemma troligen hör. Sen plötsligt är huvudet klart igen och jag inser att när jag lämnar jobbet så lämnar jag jobbet, bara jag kommer ihåg att ta en återställare när jag kommer hem. Ibland blir det kaffe vid havet, ibland glass i hamnen och idag blev det musiken. Tack och lov att det finns vägar tillbaka till verkligheten =)
Det finns två sidor med mitt jobb, ena sidan då vi möter människor som kommer till oss för att de efterfrågar oss, och då är det strålande med all positiv respons och möten. Men så finns det den delen som är påfrestande mentalt. Vi är egentligen en liten del av hela kommunens verksamhet, men det händer allt som oftast att vi blir hela kommunen och därmed ska vi stå till svars för allt...! Idag var vi på ett sånt möte. Ett gäng människor som har ett jättebra syfte, men självklart med undertonen, varför ska vi om inte kommunen.... Egentligen vill vi åt samma håll ,men mitt i allt sitter en person som hänger upp sig på felaktigheter, och mitt emot denna en samling politiker som inte kan ge besked eftersom de måste lyfta frågan först. Personen som ser felaktigheter vill ha sina svar nu, men kan ändå inte släppa alla saker som han anser att kommunen gör fel, trots att vi som tjänstemän flertalet gånger förklarar hur det egentligen ligger till... Ett sånt möte spänner man sig omedvetet inför, under mötet är det så mycket man vill säga men som man inte kan säga eftersom det är mycket som ligger hos politiken, samtidigt som man vet att det viktigaste är att de får säga sitt, vi kan inte gräva ner oss i alla frågor, allt ligger trots allt inte på vårat bord. På samma gång sitter man där som människa och vill lösa det på det enkla sättet utan ramar, men så kompliceras allt av formaliteter och ansvarsfördelning. Balansgången skapar kaos i huvudet.....
När man avslutar dagen med ett sånt möte och kommer hem så släpper spänningarna och jag känner mig helt tom i huvudet. Sedan får jag lätt flipp över att behöva diska lite kastruller, trots att det är ett litet problem.... Sedan går jag till soffan och lägger mig där med en huvudvärk och trötthet som jag aldrig tror att jag kommer besegra. Det är då jag inser att det finns bot mot allt. Tvingar mig upp från soffan, sätter på min absoluta favoritlåt, spelar den tre gånger i streck på väldigt hög volym och sjunger med så alla grannar som är hemma troligen hör. Sen plötsligt är huvudet klart igen och jag inser att när jag lämnar jobbet så lämnar jag jobbet, bara jag kommer ihåg att ta en återställare när jag kommer hem. Ibland blir det kaffe vid havet, ibland glass i hamnen och idag blev det musiken. Tack och lov att det finns vägar tillbaka till verkligheten =)
