Rapport
Jag längtar efter våren! Det är ju för trist detta mörker. Om det inte hade varit för solsken i söndags så hade jag allvarligt trott att den försvunnit för gott. Det är ju helt hopplöst att komma upp på morgonen. Och det blir ju inte bättre av att jag plötsligt blivit kvällspigg. Om jag fick välja skulle jag sova hela förmiddagarna ;)
Var i alla fall till Gnesta i helgen och scrappade lite, det var skoj. Det blir av alldeles för sällan numera. Om några veckor är det desutom dags för en stpr scraphelg med systrarna, ska bli jätteskoj! Efter scrappen i Gnesta så var jag hem till syster. Träffade marsvinen bland annat, var supersöta! Verkligen gosigt med djur! Önskar att vi också kunde ha något, men det går nog inte med tanke på sambons allergi. Mysandet stod lilla A för, vad mycket kärlek det finns inom den lilla tjejen! Vi tittade på en film och hon satt hos mig nästan hela tiden. Och helt plötsligt så fick man sig en stor kram. De ger verkligen energi som varar länge. Igår satt vi och tittade på TV, då jag plötsligt skrattade till lite. R undrade vad det var, och jag kunde bara svara att det var för att jag tycker om A så mycket =)
Såklart ville även I ha lite mosterkärlek, jag satt på golvet och hon i mitt så länge så hela foten domnade bort! Och det var extremt läskigt när jag sedan skulle resa mig upp. Jag har hört att man ska vara försiktig när foten domnar, för att man kan bryta den utan att känna det. Jag har länge tyckt att det låter konstigt, foten brukar ju alltid vakna till. Men när jag skulle resa mig den här gången så gjorde jag inte som jag brukar, utan jag reste mig upp med hjälp av den domnade foten. Och när jag var på väg upp så såg jag hur foten bara gled iväg, utan att jag kände ett dugg. Och jag föll pladask på golvet. Gick lyckligtsvis bra, men fy vad läskigt det var!
