För klantig...
Jag är klantig, det är ett konstaterat faktum. Men ofta så drabbar det bara mig själv fysiskt, genom att jag slår emot allt möjligt. Men så händer det att jag har sönder saker. Även det har jag lärt mig att leva med, det mesta kan man ersätta, medans annat inte gör så mycket. Men så händer det att jag har sönder saker som har ett värde för mig. Det jag minns mest var när jag tappade en ljusstake som jag fått av farmor när jag döptes, det var riktigt tråkigt. Men det lyckades jag ersätta med en likadan från de saker hon lämnade efter sig. Så även om det inte är samma ljusstake så är den ändå från farmor.
Men igår hade jag sönder något som jag nog inte kan ersätta. I och för sig minns jag inte vart jag fått den ifrån, och det är säkerligen likabra. Men det är något som jag haft sen jag var barn, och som jag vart väldigt fäst vid. En vit spargris med gult på. Den smällde jag till med handen så den åkte i golvet, och eftersom den var full med gamla och utländska mynt så gick den givetvis sönder i massor av bitar. Så nu är den bara kras.... Men det var nog tur att det inte var min stora rosa spargris som gick sönder, det hade varit för trist... Tror jag får lov att ställa in den i vitrinskået ikväll, den vill jag absolut inte att den ska gå sönder...
Hur sjutton gör man för att vara mindre klantig??
Men igår hade jag sönder något som jag nog inte kan ersätta. I och för sig minns jag inte vart jag fått den ifrån, och det är säkerligen likabra. Men det är något som jag haft sen jag var barn, och som jag vart väldigt fäst vid. En vit spargris med gult på. Den smällde jag till med handen så den åkte i golvet, och eftersom den var full med gamla och utländska mynt så gick den givetvis sönder i massor av bitar. Så nu är den bara kras.... Men det var nog tur att det inte var min stora rosa spargris som gick sönder, det hade varit för trist... Tror jag får lov att ställa in den i vitrinskået ikväll, den vill jag absolut inte att den ska gå sönder...
Hur sjutton gör man för att vara mindre klantig??