Kommentarer
Postat av: Marianne
Om det var olyckan vid Arnö, som det står om i SN, så verkar ju mannen ha fått den hjälp han behövde. Du kunde inte ha gjort nå´t mera. Förstår att det kändes kusligt. Det är ju inte sån´t som händer varje dag precis.
Postat av: mam
Finns det redan hjälp på platsen är det nog klokast att passera. Man kan inget mer göra än ringa och finnas där, det var uppenbarligen redan så. Stannar man ändå är man nog bara mest i vägen. Tycker du gjorde rätt, men visst är det en obehaglig upplevelse som tar en stund att smälta, när man inte vet hur stackarn på gatan mår.
Postat av: Jeanette
Nej usch, sånt är läskigt! Jag förstår precis hur du kände. Jag stod bredvid en bil som körde på en mopedist en gång, eller ja, bilisten körde ut på vägen mitt framför mopeden, så mopedisten körde in i sidan på bilen och hamnade på motorhuven. Jag har nog aldrig varit så paralyserad i hela mitt liv. Först ska man fatta vad han gjorde, och innan jag kommit mig för att hjälpa henne på huven stod hon och skällde ut bilisten efter noter. Jäklar vad arg hon var, och det förstår jag. Då åkte jag. Kom på sen att jag kanske borde ha stannat ett tag. Bättre vittne gick ju inte att få.
Postat av: Jessica
Nej, gudars så gräsligt läskigt! Vilken tur att det inte var någon fara med honom.
Jag har sluppit ifrån såna där situationer, men om jag känner mig själv rätt skulle jag vara helt kristallklar i hjärnan och hjälpa till, helt orädd för blod o dyl och sedan skulle jag darra ihop, helt mjuk i knäna. Tror jag iaf, men det tror jag inte man kan säga säkert innan man väl stått inför situationen.
Jag har gått kurser i första hjälpen och hjärt- lungräddning, kanske dags att fräscha upp det? Man vet ju aldrig när man behövs som medmänniska.
Jag tycker du gjorde helt rätt som åkte. Om de som var där hade situationen under kontroll och sa åt dig och åka så gjorde du verkligen helt rätt!
kramar från Jessica
Postat av: Josefin
Vet nu att det gick bra för honom, skönt att jag kunde läsa det i tidningen. Men man funderar ju. Nu känns allt bättre och livet går vidare. Men jag hade synen på näthinnan hela kvällen...