Josefin

Idag var tvillingarna på besök här på jobbet, så söta så söta. Och så små och gosigosiga! Och av det vi sett väldigt snälla. De gnällde lite, men det slutade lika fort. Tycker det borde vara obligatoriskt att bäbisar kommer på besök en gång i veckan ;)

Får jag presentera min nya kompis Sony Ericsson W350;



Det blev en musikmobil i lördags på Media Markt, gillar den skarpt =) Har gjort den fulländad och lagt in två Jason Mraz låtar ;)

Ibland händer det att man får en inblick i en annan människas bittra verklighet. Mitt favoritprogram på TV är Sjukhuset. Jag tycker det är så otroligt intressant att följa allt som händer. Det händer ofta att man grips av olika människors öden, och delar deras känslor. Men just nu följer de en människa vars öde verkligen griper tag i mina känslor och vrider runt varenda tanke. De följer en kvinna som har levt med anorexia i 19 år, hon väger just nu 26 kilo och är intagen för tvångsvård för att hon håller på att svälta ihjäl. När de pratar med henne hör man att hon vill leva, men samtidigt vet hon inte hur det ska gå till för hon är livrädd att gå upp minsta lilla gram över 26 kilo. I ena stunden säger hon att hon har en anorexiahäxa inom sig som inte vill försvinna, och i nästa stund börjar hon nästan att gråta när hon får höra att hon kommer få dropp.

Doktorn hon har är verkligen en toppendoktor (så som alla doktorer borde vara). Han förklarar att det kommer inte att vara hennes fel att hon kommer gå upp i vikt, att det är hans fel och att hon inte har någon del i det. Hon kan uttrycka sin tacksamhet, samtidigt som man kan se i hennes ögon hur svårt hon tycker det är att hon kommer öka i vikt. Idag blev hon ombedd att dricka en liten skvätt med näring, men det ville hon inte alls. Hon var livrädd för kalorierna. Det gör så ont att se henne. Av hennes kropp finns nästan inget kvar, men när hon ler ser man att det finns en människa där. En männska som är instängd och vill ut, en människa som inte kan besegra sina spöken. Vissa människors öden griper tag i en. Jag hoppas så innerligt att hon kommer bli frisk, att hon får ett värdigt liv. Men jag ser hur otroligt svårt det kommer bli. Hoppas hon klarar av resan, i mina tankar stöttar jag henne. Hon har inte en aning om att jag finns, men jag kan ändå inte låta bli att bli engagerad och gripen.

Man har sina egna små problem och tankar, när man ser dem i helheten förstår man ännu mer hur lyckligt lottad man egentligen är. Så kanske att det bästa jag kan göra för henne är att uttrycka min egen tacksamhet för det jag har. Och aldrig glömma bort människorna runt mig. Inte för att jag någonsin kommer glömma det, men ändå.

Så dagens tack riktas till familj, vänner och alla barnen i mitt liv. Tack för att ni finns och berikar mitt liv!

Fredagar har blivit min shoppingdag. Den dagen i veckan som jag tillåter mig att gå in i affärer på hemvägen. Men jag vet inte om idén är så lysande. Istället för att kanske köpa något den dagen jag behöver något så köper jag saker på fredagen för att jag vill och tycker att jag får för mig själv. Lite knäppt kanske ;) Men igår hittade jag i alla fall ett fynd. En underbar fönsterlampa för bara 99.50 på Indiska, det är ju perfekt! Kolla så grön och fin den är:





Och så vackra rosor som jag fått av min älskling, rosa är underbart ;)



Jag vet inte om jag får publicera denna text, men om jag säger att den kommer från www.tjuvlyssnat.se så borde jag väl få det? Den är bara grymt rolig, så jag måste ta med den =)

ICA-butik, Uppsala

En dam ~70 väntar medan kassörskan, en kvinna ~25, scannar in hennes varor. Plötsligt pekar damen på displayen där priset nu är över 5000 kronor.
Damen (upprört): Men kära vän, så där mycket får det inte kosta.
Kassörskan (tittar upp på displayen): Va? Oj, ja... Det måste vara något fel.
Damen: Så mycket har jag faktiskt inte köpt! Jag tänker inte betala så mycket.
Kassörskan nickar nervöst, medan hon går igenom vad hon har scannat in.
Kassörskan: Nej, det är något som inte stämmer. Här är felet... Jag råkade trycka in att du har köpt ett halvt ton potatis.
Damen (barskt): Jaha.
Kassörskan (hämtar snabbt potatispåsen och väger den igen): Två kilo var det bara.
Damen (vänligare): Två kilo, ja. Jag tänkte väl att jag inte är så senil att jag köper ett halvt ton potatis.
Kassörskan (lugn igen): Nej, det var bara jag som tryckte fel.
Damen (funderar tyst medan kassörskan korrigerar priset och utbrister sen): Ska jag köpa så mycket potatis måste jag ju faktiskt ta gubben med mig!

Till fikat så kommer det en liten Adam på besök. Det är så himla bra att jobba här, för det är ganska ofta det är bebisbesökare ;)

Grannen bredvid måste drabbats av sinnesförvirring igår. Först hade hon fest ett tag fram til 11-12 nånting, och det kan väl vara okej om det händer mitt i veckan någongång om året. Sen gick de väl ut för då blev det tyst, fram till halv 4. Jag vaknade av att det var oväsen i trappan, någon minut senare drar någon på musik på vääääldigt hög volym. Och det skrålas och sjungs därinne på onormal volym.

Jag kunde ju inte sova såklart, men R sov 50 minuter till. Men slutligen vaknade också han. Han var till och med ut och kollade vilka det var så vi vet vilka vi ska säga till... 20 i 5 slutade de sen. Jag hann slumra till men vaknade strax efter 5 igen då Rs klocka gick igång. Somande till när han gick upp, men vaknade med ett ryck vid halv 6 igen då jag hörde en dörr stängas. Blev fundersam om R gick utan att säga hej då, men insåg att det inte var så. Slumrade till lite, men vaknade vid 6 igen då R skulle säga hej då. Var astrött och ville sova, somnade nog nästan till 20 över då min klocka gick igång. Sen pågick en kamp med snoozeknappen fram till 7 då jag tvingade mig själv att gå upp. Just nu känns det som om ögonlocken är väldigt tunga... Men vad har man för IQ då man har fest kl. halv 4 en vardagskväll?? Lite hänsyn måste man ju ändå visa...

Jag kanske egentligen inte ska klaga över om en natts sömn blir förstörd när min stackars syster drabbas av det varje natt. Men det som irriterar mig är väl egentligen hur man kan vara så hänsynslös mot sina grannar..?

Idag har jag gjort något som jag känner mig väldigt stolt över att jag klarade. För någon vecka sedan fick vi en förfrågan om någon hos oss kunde prata lite för Naturvårdsverket. Det var inom mitt område och jag insåg att jag var den som var mest lämpad, men ville ändå inte. Men någon dag senare bestämde jag mig för att jag visst skulle göra det, varför ska någon annan göra det som jag kan göra. Så jag tog på mig det. Och eftersom jag är noga med att det jag gör ska bli bra så förberedde jag det hela väl, och det kändes ju bekvämt eftersom jag kan det jag skulle prata om. Men ändå så är det jämt så nervöst att prata inför en grupp människor man inte känner. Men jag förbjöd mig själv att vara nervös. Och jag har inte varit så nervös, förren i morse då. Då var det väldigt nära att jag ville be en kollega att följa med som moraliskt stöd, men jag ville genomför det på egen hand och så blev det också.

Och det var faktiskt skitkul! De var väldigt intresserade av att höra om det jag berättade om och frågade mycket frågor som jag hade svaren på. De frågade till och med mer än jag skulle berätta om, så det kändes riktigt, riktigt bra att stå där. Och i pausen efter andra som pratat så kom folk fram och frågade lite till. Och efter tackade vissa en extra gång och sa att det var intressant att lyssna på. Så när jag gick därifrån sen så kände jag mig stolt och glad för att jag hade klarat av det, och dessutom gjort det bra =) Huvudet vet att jag inte behöver vara nervös över såna grejer, men när ska resten av kroppen fatta det ;) Nästa gång jag ska prata om något (vilket är om två veckor igen), då ska jag tänka på idag, förhoppningsvis behöver jag inte oroa mig då..

Igår fick jag fnatt igen och köpte massa smycken, skörden ser ni nedan! Jag tror att vi snart blir tvugna att bygga ut så jag får plats med allt eller nåt ;)






¨

Får ju skämmas över min sällande förekommande uppdatering ;) Hur som helst, konserten förra veckan var superbra! Kändes nästan lite overkligt att äntligen se dem Live. Våran vana trogen så stod vi självklart långt fram och köade och skyndade oss in och satte oss ner på en plats nära scenen. Ska man gå på konsert så ska man faktiskt stå långt fram ;) Hade en perfekt plats så såg bra hela tiden! Det var en blandning av gammalt av nytt, hade jag fått välja låta hade jag nog valt annorlunda, men det spelade egentligen ingen roll, det var bara så extremt kul att äntligen se dem!!!

Annars så funderade jag över hur det kommer sig att jag är så klantig..? Det började när vi skulle ta oss på en gångväg igen och jag skulle hoppa över ett "dike", jag hoppade lite för kort och satte foten i slänten och böjde den så mycket att jag fick ont ovanpå foten... Hur lyckas man med det? När vi sedan kom till hotellet skulle jag sätta mig på sängen och titta på foten, och när jag böjer mig ner så smäller jag pannan rakt i en "bardisk" som stod bredvid.... Det känns ju lite väl klantigt ;) Men nu är i alla fall både foten och pannan bra igen ;)

Det var ganska lyxigt att gå till hotellet sen, det låg precis vid globen och var bara typ 100 meter, soft =) Måndagen sen skulle vi spendera på shopping, men jag tror inte män och kvinnor kan shoppa ihop, det slutade med att vi delade på oss ;) Men det var nog bäst för oss båda. Men sen helt plötsligt bestämde vi oss för att gå på bio och det blev bråttom eftersom det bara gick en film och den skulle strax börja. Det blev Wall*e, och till skillnade från syrran så gillade jag den. Den var söt och lite rolig, men jag gillar ju alla de där animerade filmerna, så det var väl ingen överraskning att jag skulle tycka om den =)

Så vi var väldigt nöjda med våran stockholmstripp!

Nu är det bara 3 dagar kvar till den stora dagen då vi ska få se REM Live! Det ska bli så fantastikt roligt!! Jag längtar som en tok! Till råga på allt har vi bokat hotell vid globen också för att göra det hela ännu lyxigare =) Så det blir övernattning till måndagen och semester på måndag. Ska bli sååå najs!!

Man har tydligen gjort bedömningen "att Anders Eklund begått de misstänkta gärningarna under påverkan av en psykisk störning som ej är en allvarlig psykisk störning". Hur 17 går det egentligen till? För mig är det fullständigt ofattbart att någon kan göra det han gjort utan att vara allvarligt psykiskt störd. Jag blir rädd av den tanken. På nåt sätt måste han väl ändå ha ett stort fel i huvudet? Jag förstår det bara inte... Men visst, det är väl bra att han får sitta i ett fängelse och ruttna istället för att få vård. Eller det allra bästa är väl vård följt av ett låååångt fängelsestraff. Usch vad jag avskyr den där gubben! Råttskit och vatten i ett mörkt rum resten av livet är väl vad han förtjänar..?

Det är jobbigt när man går från en låg blodsockernivå och fort upp till hög. Idag blev eftermiddagen förstörd för att jag inte hann äta lunch. Jag var ute i fält och vi hann inte få i oss någon mat förrän klockan vart två. Att inte äta något mellan 7 och 14 är inte helt bra för mig... Eller kanske inte för någon? Direkt efter att jag hade ätit så fick jag extremt ont i huvudet, jobbade någon timme efter det men fick gå hem och lägga mig. Har nu vilat en timme och är nu snurrig och hungrig istället. Jag vet ju exakt vad jag inte ska göra, men ibland kan man liksom inte styra, och det känns liksom bara så irriterande. Jag orkar inte laga någon mat, men måste fixa laxen som är tinad. Så jag äter väl lax och grönsaker till middag... suck...

Tänk om man var skalman och hade en mat- och sovklocka. Sen när matklockan ringde kunde man bara plocka fram lite käk ur skalet, vore ju grymt juste ;) Dessutom har jag ett projekt som måste slutföras ikväll, hoppas jag piggnar till efter lite mat. För jag vill verkligen ha den saken klar ikväll...

.. det finns politiker som vet vad politiker kan bestämma och inte =) Och tur att vi har en sån bra chef som tar tag i saker och informerar instanser högre upp. Kanske blir det en lösning på det hela, det vet vi i början av nästa vecka. Så jag ser i alla fall positivt på att det akuta kan lösas. Sen finns det ett problem i botten som troligen inte kommer lösas förrän det blir ändring i ledet. Men det är smällar man få ta?

Då och då så kommer ett filmteam från tyskland hit och barrikerar hela torget. Idag är det dags igen. Det är lite ofattbart hur populära de där Inga Lindström är i Tyskland, och i Sverige anar vi inget ont ;) Kanske lika bra att man inte sett något av det... Jag var ute en sväng på lunchen och såg hur de stängde av all trafik för någon minuts filmsekvens. Nyköpingsbor är sedan tidigare sura i bilen, inte blev det bättre av att de fick stå och vänta en minut heller ;)  Filmteamet måste betala bra för att få filma här...

Idag när jag tittade på bilden på min systerson så tänkte jag "Hej Emil". Se det som ett tecken syster ;)

Gårdagen blev verkligen superlyckad, hade det så kul med mina två favorittjejer. De var exalterade redan när jag kom för att hämta dem, det tog inte många minuter att komma iväg. De var ute när jag kom, A sprang direkt fram till bilen och studsade, sekunderna senare sprang hon in och hämtade sin lilla resväska och drog den efter sig fram till bilen och ställde sig att vänta. När jag sen aldrig kom sprang hon tillbaka in och sedan ut igen med väskan, hon var helt klart redo för cirkus ;) Under bilfärden hade de som vanligt massor att berätta, I bubblade på hela resan och A fick då och då en syl i vädret hon också =)

När vi kom hit så undrade jag om jag skulle fixa maten direkt, och det tyckte de var en bra idé. Och tur var väl det, för jag har väl aldrig vart med om en middag som tagit längre tid att avsluta ;) De hade givetsvis mycket kvar att berätta och när man berättar något så måste man visst stå på golvet och visa allt med yviga rörelser, och så måste man ju visa alla nya små sår, och varje sår har sin egen långa berättelse ;) Och mitt under maten kommer man på att man ska på toaletten, och om den ena försvinner så dröjer det inte länge förren den andra är inne på toaletten och underhåller. De är verkligen härliga de där två! Jag var dum nog och ställa fram en hel ask körsbärstomater, I var helt galen, hon käkade nästan upp allihop! Men som tur var lyckades jag tjata i henne lite mat också ;) När vi äntligen hade ätit klart så skulle jag röja upp lite medans de lekte en stund, direkt när jag var klar kom A instudsandes och undrade om jag var klar nu. Jag svarade att jag var det, varpå hon börjar storflina och säger "kan vi åka till cirkusen nu dååå?!". Förklarade att det fortfarande var lite tidigt. Så vi satte oss i soffan och läste en stund.

Det mulnade på lite och blev lite skumt inne, så det kanske inte var supersmart att sätta sig att läsa då. A somnade ju snart mot min arm. Och så började det hällregna ute! Insåg att klänningarna de hade på sig inte var det bästa klädvalet, men som tur var hade de extrakläder med sig, I kunde ju byta om, men A sov sött i soffan... Försökte peta och ruska, men hon sov... Så det var bara att bära ut henne i hallen och ställa henne på golvet, och då vaknade hon faktiskt, och några sekunder senare var hon klarvaken igen, tur var väl det. Tror orden cirkus och åka nu gjorde susen! Trots att de tog på sig jackor och fick ett paraply lyckades de bli ganska blöta på vägen till bilen, men det var ju inte kallt så de tyckte nog inte att det var så farligt. Jag visste inte riktigt om man kunde parkera vid cirkusen eller om vi skulle behöva gå så vi åkte i ganska god tid, men det fanns ju gott om parkeringar och det var inte så många där före oss. Så jag föreslog att vi skulle vänta en stund tills det regnade lite mindre. De tyckte att det lät bra, i ungefär en minut, då började A hoppa igen och ville ut ur bilen. Så vi hoppade ut i vattenpölarna, men livet lekte för dem ändå, de såg ju det stora cirkustältet =)

Vi kom in på området och gick fram till godisvagnen, de hade redan bestämt sig för popcorn och tittade inte ens åt godiset. Så det blev popcorn och läsk. Vi kunde gå in i tältet och vänta, först satte vi oss på bänkarna men jag funderade över om Alva skulle se då, så till slut flyttade vi fram oss satte oss vid några stolar allra närmast, och det var lyckat för då blev de ju involverade i vissa uppträdanden. Väntan är inte lätt för barn, men det var faktiskt I som frågade mest hur lång tid det var kvar. Popcornen började gå åt innan det hela börjat, och de försökte komma överens om att de skulle spara, men A tyckte det var så gott så hon glömde det hela tiden ;) Men det var nog lika bra för när det väl började sen så hade de inte så mycket tid kvar för att äta de popcorn som till trots fanns kvar. Djuren var såklart populärast, men de skrattade mycket åt clownerna. Och A var helt fascinerad av ett balansnummer som kombinerades med lite clownkonster, jag tyckte också att det var himla kul, och han var riktigt skicklig. Men stackars A blev superkissnödig och det verkade vara kris, frågade flera gånger om vi skulle gå, men hon ville inte missa något. Och jag fick lita på att hon skulle säga till om det verkligen, verkligen blev kris, frågade massa gånger också men det verkade ok. Men till slut blev det paus.

Och vi gick ut för att leta efter toalett, men det fanns inga, så det fick bli en liten plätt bakom några husbilar, men det gick ju bra det också. Och jisses vad A var kissnödig... I passade också på och tyckte det var jättekul ;) Andra delen av cirkusen var också jättekul. Det var så roligt att titta på A och hennes inlevleseförmåga. Hon stundtals hoppade på stolen och hela hon log. Och när det blev discomusik började hon ryckas med i takten, och så klappade hon med och lyckades med att prickade takten, ganska imponerad av hennes taktkänsla måste jag säga! Det avslutande numret blev elefanten, jisses vilken elefant! Den vägde 4 ton och var 3 meter hög, det var imponerande, har aldrig sett en sån stor elefant. Båda barnen hade stora ögon, men I lyssnade noga när de berättade lite om den. Det var häftigt!

När det sen var slut så verkade de jätteglada båda två och sa att de tyckte det var jättekul, och jag höll med, det var en cirkus både för vuxna och barn. När vi satt i bilen undrade jag om de var hungriga, I var lite hungrig sa hon, och A lite. Så jag undrade om vi skulle äta lite mackor innan jag skjutsade hem dem, I tyckte det lät bra medans A ropade från baksätet "MacDonalds!", jag tyckte inte att det var en sån bra idé, och som tur var höll I med mig eftersom hon bara var lite hungrig. Så vi åkte till macken och köpte mackor, men vad är det för sätt att placera glassboxen precis innanför dörren, det var ju det första A såg, och ville ju genast ha en jordgubbsstrut, men jag lyckades undvika det också och vi gick mot brödhyllan. Och på lagom A höjd så står det smörgåsrån, A kände ju igen förpackningen och ögonen lyste medan hon uttalde ordet smörgåsrån med en magisk känsla. Men den manövern lyckades I med då hon förklarade för lillsyrran att det blir man ju inte mätt på. I tog mackorna i baksätet och A började öppna medan jag maktlös satt fram och körde, hon hade plötsligt blivit jättehungrig och snart mumsade de bröd i baksätet, vad gör man liksom ;)

Och jag hade visst inte lärt mig så mycket från tidigare på dagen eftersom jag fortfarande trodde att det skulle gå ganska snabbt att äta lite mackor och dricka oboy. Jag hade visst inte insett att oboy dricker man inte, det äter man med en liten sked.... ;) Man känner sig verkligen tjatig när man måste uppmana om det ena efter det andra ;) Hade bara skinka och ost hemma och frågade A om det var något av det hon tyckte om. Hon funderade lite och tittade sedan på mig och frågade "eh... har ni något annat pålägg". Gick till kylskåpet men hittade bara marmelad, "ah, marmelad" ropade hon och det verkade ju som om det var det godaste hon visste. Och speciellt morotsmarmeladen, men när jag sen skulle lägga det på mackan så sa I att jag bara skulle ta lite för A hade aldrig smakat det förut.... Jisses...

Till slut åkte vi i alla fall mot Gnesta igen, jag trodde de skulle somna rätt snabbt, men de bubblade på. De valde ganska konstiga samtalsämnen, men de verkade trivas där bak med varandra så jag lät dem hållas. I Gnesta skulle vi svänga förbi stället där syster höll till så hon fick säga godnatt. Och det första I berättar både för sin mamma och sin pappa är att hon såg en 3 meter hög elefant och att hon sen hade kissat på en bräda, ibland är det underligt vad det är för saker som kan göra dagen för ett barn ;)

Men vi hade det sååå bra, och det var så kul att jag fick låna dem igår =)

Ikväll är jag ensam hemma så då passade jag på att äta riktigt gott. Räkorna var superdubergoda =) Och mango är en av mina favoritfrukter. Riktigt gott var det. Och det ser ju gott ut också..