Det här med att sova..
Min käre sambo har varit lite tjock i halsen några dagar, och det betyder att han snarkar. Jag har ganska svårt att somna i vanliga fall, men när någon snarkar så är det omöjligt. Jag försökte peta och putta men det hjälpte inte, så natten till måndag och tisdag gick jag ut och la mig i soffan vid ett på natten istället. Det tyckte jag var himla snällt av mig! Natten till onsdagen så snarkade han lite mindre, och det räckte med att jag puttade till honom rätt hårt för att han skulle vända sig och vara tyst. Så då låg jag kvar i sängen hela natten. Sen igår kväll så sa R att han kanske borde ha hämtat en extrasäng så vi båda skulle få sova gott, jag svarade att natten till onsdagen hade det gått ganska bra för då räckte det med att jag puttade till honom för att han skulle vända sig och bli tyst. R svarade då lite anklagande att "ja jag märkte det, jag vaknade ganska många gånger". Efter att jag lite ironiskt bett om ursäkt för att jag väckt honom för att jag inte hade kunnat somna överhuvudtaget för att han störde mig så insåg han att det var mig det var mest synd om ;)
Jag sover nog i allmänhet alldeles för lite om nätterna, för det är nästan omöjligt att komma upp. I morse lyssnade jag på klockradion en halvtimme innan jag kom på att jag ju var tvungen att gå upp, och då var klockan redan sju. Dessutom är det ju som skönast att sova mellan 6 och 7... Varför måste man gå upp då liksom... Men i natt ska jag sova gott, men inte för länge. För i morgon ska vi till Linköping. Ska äntligen träffa familjen W igen. Det har gått jättelänge sen jag träffade F sist, ser på korten att han växt. Ska bli mysigt att krama honom i morgon igen.