Hockeykväll
Igår var vi på hockey, det var ju trevligt i sig. Men det var en riktig sopmatch, NH spelade inte bra, inte motståndet heller. Men det blev i alla fall en pinne. I morgon gäller vinst för att de ska gå vidare till Playoff, vi får hoppas att det går bra.
Bredvid mig så satt det en liten pojke, han kanske var fyra år någonting. Med honom var hans mamma och lillasyster. I första pausen så gick mamman iväg med flickan, och bad pojken vakta hennes väska. Det gjorde han så snällt, jag tyckte det var lite konstigt att hon lämnade honom, men tänkte att de kanske brukar göra så. Och det gick ju bra. I andra pausen hände samma sak, jag vill inte lägga mig i hur andra tar hand om sina barn, så länge det inte går någon nöd på dem, men det kändes ju ändå konstigt. Men den här gången gick det inte lika bra. Strax efter att mamman gått så började pojken storgråta, krama mammans jacka och i gråten säga "mamma, mamma". Jag kände mig totalt villrådig, jag kan trösta barn jag känner, men barn jag inte känner är ju en annan sak.
Satt där en stund och hade ont i själen, för det är ju alltid jobbigt att se ledsna barn. Men til slut kunde jag inte bara sitta där och se ut som om allt var som det skulle. Så jag tittade vänligt på honom och sa "hon kommer snart tillbaka ska du se". Jag vet inte om det berodde på att jag lugnade honom, eller om jag skrämde honom, men han slutade i alla fall att storgråta. Men det kom ändå en och annan tår.
Han satt hela tiden och titta åt hållet de skulle komma från, och det dröjde jättelänge. Men till slut kom de, mamman såg ju att han hade gråtit och tröstade honom. Vet inte om han sa något om läskiga tanten (jag) ;) Men under restrerande tid så sneglade han ibland på mig med sina stora bruna ögon. Om han var rädd så var han i alla fall inte så rädd så han flyttade sig ;)
Men lämnar man verkligen ett sånt litet barn ensammmen bland en massa okända människor i en så stor ishall? Kan ju föreställa mig hur det kändes för honom när han satt där alldeles ensammen. För mig kändes det i alla fall helt fel...
