Myndighet eller terapeut?!
Det är inte utan att man ibland funderar över vilken typ av verksamhet vi egentligen bedriver på jobbet. Oftast när telefonen ringer så är det ju någon som har ett ärende och vänder sig till oss för råd eller information. Men jag har också märkt att det kommer in en annan typ av samtal, folk som bara vill prata...Idag fick jag ett sånt. Hon presenterade sig och sa att det handlade om ett bostadsområde, ett nytt område i Nyköping som just nu håller på att bebyggas. Jag sa att jag jobbade med Miljö så Bygg kan jag inte så mycket om.
Men eftersom jag inte visste vem jag skulle koppla henne till så frågade jag vad det gällde. Och då började damen nästan gråta, och så iskall är jag inte så jag skickar en gråtande person till någon annan. Så jag lyssnade lite, och hon började klaga på det ena och det andra. Och jag förklarade att det nog inte är så mycket man kan göra, området är planlagt som nytt bostadsområde och har redan varit uppe för samråd. Och det förstod hon, men hon fortsatte ändå. Så jag insåg att det bara var att lyssna snällt och försöka muntra upp. Och det gick nog rätt bra ändå, för gråtrösten försvann. Men hon var ju inte nöjd, men insåg att det bara var att bita i det sura äpplet. Och hon avslutade ändå med ett skratt och "nästa gång det ska byggas något ska jag se till att vara mer på hugget direkt". Och hon nöjde sig liksom med att bara prata lite...
Tydligen så hade de som höll på att bygga huggt ner ett antal tallar för att förbättra utsikten ner mot fjärden, och det får de ju inte. Men hugget träd är hugget träd, sånt gör ju klart mig också upprörd.... Det är mycket man råkar ut för i mitt jobb, det är roligt att dagarna skiljer sig så pass mycket åt, det uppskattar jag! Södermanlands nyheter ringde idag också och frågade massa om cisterner, det är svårt att veta vad man egentligen kan säga. Så jag hänvisade henne vidare och hoppas att hon inte citerar mig ;)
Tydligen så kan man inte lita på det svenska sommaren i år heller. På morgonen när jag åker till jobbet är det alltid fint väder, så jag anpassar ju klädsel efter det. Och den senaste veckan har det vart så fint så jag har inte tagit någon jacka, och inget paraply heller. Men så igår spöregnade det på lunchen, vilket gjorde att jag inte kunde gå ut. Och idag när jag åkte hem kunde en jacka ha varit bra, men jag klarade mig ifrån de största skurarna i alla fall. Midsommarafton är det tänkt att vi ska kunna sitta på en filt, så hoppas det blir fint väder.... Men det är klart det blir =) Om inte annat så kommer ju de två solstrålarna Ida och Alva att delta, och nära dem saknas aldrig någon värme!
Puttar in en liten bild här också, det är på min fina blomma. Tycker färgen är så himla fin. Förvånande att den är rosa va ;)
Men eftersom jag inte visste vem jag skulle koppla henne till så frågade jag vad det gällde. Och då började damen nästan gråta, och så iskall är jag inte så jag skickar en gråtande person till någon annan. Så jag lyssnade lite, och hon började klaga på det ena och det andra. Och jag förklarade att det nog inte är så mycket man kan göra, området är planlagt som nytt bostadsområde och har redan varit uppe för samråd. Och det förstod hon, men hon fortsatte ändå. Så jag insåg att det bara var att lyssna snällt och försöka muntra upp. Och det gick nog rätt bra ändå, för gråtrösten försvann. Men hon var ju inte nöjd, men insåg att det bara var att bita i det sura äpplet. Och hon avslutade ändå med ett skratt och "nästa gång det ska byggas något ska jag se till att vara mer på hugget direkt". Och hon nöjde sig liksom med att bara prata lite...
Tydligen så hade de som höll på att bygga huggt ner ett antal tallar för att förbättra utsikten ner mot fjärden, och det får de ju inte. Men hugget träd är hugget träd, sånt gör ju klart mig också upprörd.... Det är mycket man råkar ut för i mitt jobb, det är roligt att dagarna skiljer sig så pass mycket åt, det uppskattar jag! Södermanlands nyheter ringde idag också och frågade massa om cisterner, det är svårt att veta vad man egentligen kan säga. Så jag hänvisade henne vidare och hoppas att hon inte citerar mig ;)
Tydligen så kan man inte lita på det svenska sommaren i år heller. På morgonen när jag åker till jobbet är det alltid fint väder, så jag anpassar ju klädsel efter det. Och den senaste veckan har det vart så fint så jag har inte tagit någon jacka, och inget paraply heller. Men så igår spöregnade det på lunchen, vilket gjorde att jag inte kunde gå ut. Och idag när jag åkte hem kunde en jacka ha varit bra, men jag klarade mig ifrån de största skurarna i alla fall. Midsommarafton är det tänkt att vi ska kunna sitta på en filt, så hoppas det blir fint väder.... Men det är klart det blir =) Om inte annat så kommer ju de två solstrålarna Ida och Alva att delta, och nära dem saknas aldrig någon värme!
Puttar in en liten bild här också, det är på min fina blomma. Tycker färgen är så himla fin. Förvånande att den är rosa va ;)
