Josefin

Vi kanske inte kan förändra hela världen, men vi kan i alla fall få vår egen trädgård att blomstra!

Förbipasserande

Publicerad 2007-09-03 12:44:19 i Allmänt,

Idag på förmiddagen var jag ute och åkte för att plocka ner lite skyltar vid badplatser. På vägen tillbaks mot stan ser jag en man stå och vinka. Och på vägen ligger en annan man med hjälm på sig. Och vid vägkanten står en mobed och bakom dem en bil. Stannade bilen och klev ur, kände mig ganska darrig. Mannen på marken försökte röra sig och man hörde att han hade ont. Men han blödde iaf inte. Ambulans var tillkallad och någon pratade lite med mannen på marken. Så jag blev dirigerad att köra vidare... Jag gjorde bara som jag blev tillsagd och åkte, kändes inte som om jag kunde göra så mycket. Men så här i efterhand känner jag ju att jag skulle stannat. Men man är inte förberedd på sånt mentalt, så jag var bara helt ställd. Körde vidare med hjärtat i halsgropen. Mötte sedan ambulans och brandkår. Läste nyss på SN att han hade blivit omhändertagen och det verkade som om det inte var någon fara. Troligen benbrott. Men fy så läskigt det var!!

Kommentarer

Postat av: Marianne

Publicerad 2007-09-03 16:46:14

Om det var olyckan vid Arnö, som det står om i SN, så verkar ju mannen ha fått den hjälp han behövde. Du kunde inte ha gjort nå´t mera. Förstår att det kändes kusligt. Det är ju inte sån´t som händer varje dag precis.

Postat av: mam

Publicerad 2007-09-03 23:22:17

Finns det redan hjälp på platsen är det nog klokast att passera. Man kan inget mer göra än ringa och finnas där, det var uppenbarligen redan så. Stannar man ändå är man nog bara mest i vägen. Tycker du gjorde rätt, men visst är det en obehaglig upplevelse som tar en stund att smälta, när man inte vet hur stackarn på gatan mår.

Postat av: Jeanette

Publicerad 2007-09-04 08:26:25

Nej usch, sånt är läskigt! Jag förstår precis hur du kände. Jag stod bredvid en bil som körde på en mopedist en gång, eller ja, bilisten körde ut på vägen mitt framför mopeden, så mopedisten körde in i sidan på bilen och hamnade på motorhuven. Jag har nog aldrig varit så paralyserad i hela mitt liv. Först ska man fatta vad han gjorde, och innan jag kommit mig för att hjälpa henne på huven stod hon och skällde ut bilisten efter noter. Jäklar vad arg hon var, och det förstår jag. Då åkte jag. Kom på sen att jag kanske borde ha stannat ett tag. Bättre vittne gick ju inte att få.

Postat av: Jessica

Publicerad 2007-09-04 18:24:00

Nej, gudars så gräsligt läskigt! Vilken tur att det inte var någon fara med honom.
Jag har sluppit ifrån såna där situationer, men om jag känner mig själv rätt skulle jag vara helt kristallklar i hjärnan och hjälpa till, helt orädd för blod o dyl och sedan skulle jag darra ihop, helt mjuk i knäna. Tror jag iaf, men det tror jag inte man kan säga säkert innan man väl stått inför situationen.
Jag har gått kurser i första hjälpen och hjärt- lungräddning, kanske dags att fräscha upp det? Man vet ju aldrig när man behövs som medmänniska.
Jag tycker du gjorde helt rätt som åkte. Om de som var där hade situationen under kontroll och sa åt dig och åka så gjorde du verkligen helt rätt!
kramar från Jessica

Postat av: Josefin

Publicerad 2007-09-08 13:02:13

Vet nu att det gick bra för honom, skönt att jag kunde läsa det i tidningen. Men man funderar ju. Nu känns allt bättre och livet går vidare. Men jag hade synen på näthinnan hela kvällen...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela