Grannfejder
Jag är väldigt fascinerad av ett program på trean som heter Grannfejden. Inte för att de lyckas lösa fejderna, men över allt man kan bråka om. En stor del av anledning till varför jag tycker det är så intressant är också för att vi i våran yrkesroll råkar ut för liknande fejder och ofta ska försöka "lösa" det på något vettigt sett. För er som inte sett programmet kan jag berätta att de åker runt till olika ställen i Sverige och försöker lösa långvariga tvister eller bråk mellan grannar med hjälp av professionella medlare.
Det är skönt att kunna titta på när andra försöker lösa saker, medan man själv kan sitta och kolla och peka ut folk som störda eller dumma i huvudet. När vi blir inblandade får man ju aldrig göra en sån bedömning, allt ska tas på allvar hur befängt det än kan vara. Det är inte klokt vad folk kan gå på varandra. Det är inte ovanligt att folk hämnas för något genom att anmäla dem till oss. Så det är inte helt svårt att känna igen verkligheten i programmet.
Men i det programmet som det var sist så handlade det mer om personagg än bråk om tomtgränser och sånt. Och det programmet gjorde mig verkligen arg. En familj hade flyttat till en liten ort i Dalarna, en sån riktigt idyll, och den här familjen "passade inte in". De två tonårspojkarna hade piercingar och såg "bråkiga" ut. Så de fick såklart skit för allt som hände i byn, vad de var skyldiga för vet jag inte, men det var attityden folk hade. Den ena killen hade tex. blivit misshandlad av en bybor, han som gjort det blev sedan fälld med böter. Då samlar alla idioter ihop pengar så böterna ska kunna betalas, och det gör det genom att sätta upp en lapp på affären "Hjälp oss att samla in pengar så XX kan betala sina böter. XX gjorde bara det alla andra önskar att de gjort mycket tidigare". Och det var många som samlade in, hur är man funtad då egentligen? Allt hade lett till att grabbarna bara satt hemma och inte vågade titta på folk ens. De blir ju inte mindre struliga av en sån behandling?!
Hur som helst så kom medlarna in i bilden och skulle försöka lösa det hela. Den yngsta av grabbarna var med på mötet. Efter diverse diskussioner så kom förslaget att grabben skulle följa med på en tur med bärgningsbilen, för att de på så sätt skulle skapa någon slags relation, vilket skulle leda till att grabbarna antagligen inte skulle ge sig in på bärgningsgubbens gård mer. Och det lät ju som en bra idé, så när någon av medlarna frågade grabben om han skulle vilja göra det så log han osäkert och sa ja. Hans ögon sa däremot "ja, ja, ja det vill jag". Men några månader senare när medlarna skulle följa upp det hela så hade han inte fått följa med. Gubben skyllde på tid, men jag tror bara han var en idiot. Han hade ju verkligen fått chansen nu. Så istället kom de fram till att båda grabbarna skulle titta förbi honom i verkstaden när de fick lust. Och det blev ju båda jätteglada för, så jag hoppas verkligen, verkligen att det blev så.
Det säger verkligen så mycket om att man inte ska döma folk efter deras stil. Jag tror att de hamnade i någon ond cirkel. Det fanns ingen som trodde gott om dem eller att de var värda något, så då blev det helt enkelt lättast att leva efter det. Jag tror att det hade vart svårare för dem att förstöra för andra om de som de förstörde för var några som gav dem en chans och trodde på dem. Då hade de nog tänkt efter innan de gjorde någon besviken. Men nu hade alla bestämt sig, de hörde inte hemma där.... Det krävs inte så mycket från en själv att ge dem en chans, det kanske är just det som de behöver. Hoppas det ordnade sig för dem, för det gjorde så ont att se hur de blev behandlade och hur kuvade de hade blivit. Och varför skulle grabbarna som "förstörde" vara sämre än idioterna i byn som betedde sig så??
